Det finns en liten porlande glädjekälla som känns inuti. Det beror på flera saker men har sin början i Årets händelse. Det första är förstås Plutten/Prinsen/Lillkillen... Ja, kärt barn har många namn. Han ger flödet ett extra glatt porl.
Sen tänker jag på min äldsta son när jag första gången såg honom hålla sin lille son i famnen. Du skulle ha sett hans ögon! Glädje, lycka, stolthet... Den stunden var inte lilla jag stor nog för mitt hjärta. Det växte! Och jag kunde förstå min son för jag mindes den dagen jag höll honom utanför min kropp för första gången. Obeskrivligt! Den dag han gjorde sig hemmastadd i mina hjärterum. Flyttade in så att säga. Och nu flyttade också hans son in...
En tredje person, min svärdotter, som snart får fira sin första morsdag, gör mig också glad. Hur hon hela graviditetstiden följde med vad som hände inom henne. Hur vacker hon är i sitt moderskap! Hon är som skapt för den uppgiften. Och dagen efter lillens födelse. Hon var trött men lycklig. Såg ut som om hon inte riktigt fattat ännu att den långa väntan var över. Att en ny liten människa fötts fram.
Ni är så fina alla tre!
Ännu en person vill jag nämna; min andra son. Han fyller alltid nära morsdag. Snart. Om några dagar. Jag förknippar honom med leenden och lövsprickning. Han hade det mest kvillrande skratt som liten. Nu är det hans leende som får mig att smälta. Under de få dagar jag var med honom på BB sprack löven ut på en björk som fanns utanför fönstret. Grönt och skirt. Den sommaren blev het!
Nya rum har öppnats...
