Nu har alla vinterälskare fått århundradets vinter. Hoppas alla ni är nöjda.
Mina afrikanska celler har frusit till is och jag undrar om de överlevt. Det måste de ha gjort för längtan efter sol och värme växer sig allt starkare. Zoombie-fasen lär väl pågå ända fram tills häggen blommar.
Drömde om min barndoms by. Hur jag springer på tunna ben längs stigen mot min kompis' hydda. Det är varmt och valsfågeln hörs... Vaknar och undrar varför jag inte bara bryter upp från kalla Norden och drar söderut. Men det är bara en tanke tyvärr. 'Tanken är en av luftens fåglar, och i en bur av ord kan den nog fälla ut vingarna men icke flyga'. (Khalil Gibran)
Kanske alla tankar begravts i den vita snön?
