Jul eller hjul?

Julen har blivit en karusell. Mer som hjul som snurrar. Det finns så många "Vi brukar..." eller "Så har vi alltid gjort". Tänk att få hoppa av, sätta sig på en bänk och betrakta hur hjulen snurrar iväg tills det blir lugnt och stilla. Som ett tåg som försvinner i fjärran.

Visst finns det mycket ledig tid under julen. Det är bra. Tid som man kan ge sina vänner. Kruxet är att mina vänner inte befinner sig där jag är, eller jag är inte där de är. De finns förstås i mina tankar. Men det är inte samma sak som om de var fysiskt närvarande. Blickar och gester förstärker orden i ett samtal - öppnar nya rum. Det blir mera fylligt... om man kan uttrycka det så.

Samtidigt som jag skriver det här kommer jag och tänka på Khalil Gibrans ord: "Då du skiljs från din vän, sörjer du inte; ty det, som du älskar mest hos honom, blir kanske klarare i hans frånvaro, liksom berget från slätten ter sig klarare för den som skall bestiga det." Det är nog så man ska ta ett avsked...

Jag önskar dig min vän en GOD JUL! Och jag hoppas att vi nästa år kan ses lite mer.

Ett steg närmare?

Det osynliga barnet blev lite synligare då hon vågade något. Det här är ett sådant litet steg. Inte så mycket det att bita någon i svansen men det att våga. Mina söner klarar sådant här utan att dess mer tänka på om man vågar eller inte. Web 2.0 är deras värld där de rör sig obehindrat, jag trevar.

Kanske ett steg att samtidigt försöka förstå mig själv och att förstå andra. Att blogga är för mig som att öppna dörren in till ett av mina rum jag aldrig förr visat någon. Jag börjar med mina vänner, de som kan se förbi det ofullständiga, det konstgjorda och det oäkta.

Vänner är viktiga. De uppfyller rum avsedda för dem. Som Khalil Gibran (en favoritförfattare) uttrycker det: Din vän är svaret på dina behov. Min vän, jag tillägnar dig den här bloggen. För det är du som gör att nya rum öppnas. Rum inom dig som jag får tillträde till och rum inom mig som öppnas då du ger mig din vänskap. Ska bli spännande att se alla rum!