Ibland kommer längtan efter solsken över mig. Jag vill ha en varm sol! Inte isande vintersol. Bara en sådan sol som vänligt värmer dagen. Så att man under blå timmen kan vandra antingen barfota på en sandstrand hand i hand med en vän eller gå en promenad i en park eller någon annanstans - utan att frysa! Jag avskyr den där känslan av att axelmusklerna drar ihop sig och huden knottrar sig.
Vi gjorde en tripp till en plats som borde ha sol. Visst fick vi det, men också vind, åska, regn, kornsnö(!), havsbris, palmsus, blomdoft, ja egentligen hela skalan av väder. Inget extrem väder ändå. Det var skönt en vecka. Men jag saknade ändå den där vänliga solen... Bara en kväll var riktigt skön.
Det bästa med solen är den sköna skuggan den skapar, var det någon som sa.
Bilden gläder en trädkramare som jag. Det är en magnifik gammal herre som ståtar i Botaniska trädgården.
