Det är vänner som man kan träffa efter ett år, efter flera år eller till och med efter 30 år och ändå kunna ta upp tråden. Kliva in i skorna som känns igen. Som man tidigare stigit i. Och med en skrattvirvel känna igen sättet och egenheterna den personen har. Igenkännandets skratt. Man går som i ingådda skor - nästan som på moln...Varför har just jag begåvats med sådana vänner? Ingen som vet... Men de är sköna!
Efter ett sådant möte badar själen i en varm tjärn av mjuk glädje. Rentav kärlek. Och rynkorna har djupnat - skrattrynkorna :)
