I januari reste jag och fyra väninnor till Saltzburg. Vi firade en vän som blev ett halvt sekel. Låter det mycket? Tänk dig att åren ryms i ett glas. Totalt ryms 100 år. Vad är då glaset vid 50? Halvfullt eller halvtomt? Sak samma! Det var iaf en trevlig resa. Då bejakade jag också min manliga sida... - Jag gillar inte shopping! Fann mig själv i en pappasoffa bläddrandes i en biltidning medan de andra shoppade loss. Mina uppköp tog max 5 minuter, de andras minst tre dagar!
Åk lite senare än mitten av mars. Det kändes ganska kyligt där då. Europas sydspets...Tja, man kan ju fråga sig.
Till sist var jag och en väninna på en rundresa i Andalusien. Har aldrig varit på en "ordnad" resa med guide förut. En studie i karaktärer kan man kalla det. Lika intressanta var nästan medresenärerna som själva resan. Men vi fick se mycket under de sju intensiva dagar vi var där.
Det här hände under påskveckan så vi fick se hur man firar påsk i Andalusien. Påskprosessionerna är något jag kommer minnas varje påsk. Det började på Palmsöndagen då folk ogenerat gick omkring med en palmkvist, en olivkvist eller någon kvist som hade gröna blad i sina händer. (Dem såg jag senare under veckan fastsatta på husen.) Där fanns det inga gula kycklingar eller påskharar som skuttade omkring. Nej påskens avskalade budskap åskådliggjorde man med hjälp av alla sinnen.På måndag var vi i Córdoba där vi lyckades få se två olika påskprossesioner. Det går till så att först i tåget går en man klädd i lång kåpa och en slags struthatt, typ stjärngossemodell, och bär ett kors. Hatten är vid första anblick lite skrämmande då den påminner om den som en viss rasistisk grupp i Staterna kan ha. Endast ögonen kan skönjas i hålen klippta på rätt ställe. Förklaringen till det täckta ansiktet symboliserar att man skäms för synder man begått och att Kristus därför lider. Då vill man inte visa sitt ansikte.
Nåväl, efter första "strutgubben" kom en mängd likadana som bar långa, tjocka stearinljus i handen. Barnen kilade in och ut mellan dessa och bad om stearin som de fick droppat på en folieboll med en pinne fäst i. Den som samlat mest stearin vann! Se bilden. Gissa hur gatorna såg ut efter det! Och sen när bilarna fick köra lät det som i en Bond-film fastän bilarna luskörde.
Sen kom barn och några hade rökelsekar som de svängde fram och tillbaka. Sen kom det viktigaste som kunde vara statyer som föreställde på Jesus inför Pilatus, Jesus och Judas, Jesus blir piskad, Maria som gråter, Maria som har Jesu döda kropp i famnen. De stod på stora plattformar som vägde runt 2000 kg och som krävde minst 40 bärare som gick inne i ställningen. De syntes inte. Bärarna alltså. Undrar hur lätt det var att andas därinne...? Och lukten...? Att vända i gatkorsningarna tog flera minuter och belönades med applåder. Ibland, ganska ofta faktiskt, stannade tåget och då ställdes plattformen ner och bärarna blev avbytta. De hade en speciell bärarduk som gav stöd mot nacken då de bar. (Se bild längst ner)
Efter plattformen kom musikanterna vars bläckblåsare spelade sorgsna melodier och trummslagare slog takten för de som bar.
Sen kom en strutgubbe till, etc. Samma sak varje kväll, hela påskveckan. Tåg efter tåg.Vi såg det i flera städer. Många hade tagit ledigt för det. Man ur huset. En dag hamnade vi på fel sida gatan så vi började fasa för att bli tvugna att stå där hela natten innan vi kunde gå till hotellet. En lucka mellan tågen räddade oss. Pauser kan vara bra. Prosessionerna lär ha hållit på till tre på natten. Men ack vilken gråt de dagar det regnade. Vissa av statyerna var från 1700-talet, så man förstår att det inte fick regna på dem. Plattformarna var ofta dekorerade med riktiga blommor som en matta. Blåa irisar och röda nejlikor lär vara riktiga påskblommor.
