Mmm... jul tänker jag nu när julafton är över. Jag tänkte aldrig på hur jobbigt det var för mamma då julen kom. Nu vet jag bättre. Allt SKA vara färdigt, finnas, vara framdukat då firandet börjar. Det är faktiskt ett jobb bakom allt.
Nu har jag visserligen prutat mycket på vad som ska göras, gjort det enklare för mig. Sen har jag ju vuxna barn, så om de är hemma får de finna sig i att rycka in nu och då. Men ändå finns det en press på att allt ska funka... Lite lessen blir man då förvånade ögonbryn höjs då jag säger att jag inte hinner åka omkring med paket och blommor. Det överlåter jag åt dem tycker att de hinner. Lite synd att orsaken till varför vi firar så ofta kommer i skymundan...
För två år sedan firade jag och mina systrar en mycket avstressande jul (kanske inte storsyrran tycker det). Långt borta från supermarkets och tingeltangel. I mitt barndomsland Tanzania i ljusaste Afrika. Har aldrig förstått då folk pratar om mörkaste Afrika. Vad är det här då? I Norden??? Mörkaste Norden borde det heta. Men det var den mest avstressade julen jag varit med om att fira i mitt vuxna liv! En grön jul med ett stilla regn... Mmm...
Nu hoppas jag att mina vänner kunnat fira en lugn Jul. Och att ingen behövt känna sig ensam...
