Min svärmor har tagit avsked från jordelivet. Först kändes det mycket tomt i de rum som är hennes inom mig. Ekande tomt. Men efter några dagar upptäckte jag att de började fyllas av henne igen. Men nu i formen av minnen och anekdoter. Det är nog så att om en människa skapat ett rum i en annan så kan de rummen varken försvinna eller tömmas - bara omvandlas på innehåll.
Även verkningarna av ens liv finns kvar. Patriark Pavle uttryckte det så här:
”När en människa föds, gläder sig hela världen, bara hon själv gråter. Men hon behöver leva så att, när hon dör, hela världen gråter, medan hon själv gläder sig”
Farväl Märta. På återseende!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar