Apelsiner och berg

Det kändes fint att gå genom terassodlingar av apelsin och oliv. Någonstans mellan himmel och hav. Tidlöst. Vissa odlingar har funnits kanske 1000 år. Tänker att det gått åt mycken möda och svett för att få till det.
Just då ansade man de knotiga olivträden. Grenarna brändes och röken ringlade sig över bergssluttningarna. Nu användes motorsågar men resultatet var det samma.

Apelsinerna var/är ändå mina favoriter. Glädje. Återseendets glädje. Gula och soliga. Man blir glad att se sådant.

Vardagens stress försvann och jag kände att jag verkligen levde inte bara existerade. Att det finns rum för den lilla människan både i världsalltet och i hjärtats rum...